Hundratusentals människor ber fredagsbönen tillsammans på Tahrirtorget i Kairo. En flyende president. Folkets seger. Ett land vars spirande hopp också döljer en stor osäkerhet kring framtiden.
Bahrain, Persiska viken. En ö med runt 700 000 invånare vars namn ingen verkar ha hört förut och där attacken mot ett tältläger av oppositionella på torsdagen skördade flera dödsoffer.
I Libyen fortsätter Muammar Gadaffi på sin hårda linje och hotar den över 40-åriga diktaturens alla motståndare till livet. I Jemen, i Jordanien, i Tunisien, i Iran...
De senaste veckorna har svenska och utländska medier fyllts med rubriker om situationen i Mellanöstern. Upprorsflamman sprider sig land för land och verkar vara svår att släcka. Det som händer har jämförts med Berlinmurens fall i Europa och det har spekulerats om en demokrativåg kan vara på väg att skölja över Arabländerna. Men varför bryr vi oss? Vad hände med medelsvensson-reaktionen "jaha, nu håller de på med något där nere igen" när nyheter från Mellanöstern dyker upp i media? (Bläddra snabbt vidare till sport- eller kulturdelen). Vad är det som får landets tidningar att minutiöst följa utvecklingen i Egypten och oss att sitta och uppdatera dn.se för att få reda på det senaste först?
Enligt Håkan Hvitfelt finns det vissa kriterier som gör att en nyhet ökar i värde. Exempel på detta är om händelsen handlar om politik, elitpersoner, är sensationell eller överraskande, utspelas under kort tid men som en del av ett tema samt anses viktigt eller relevant. Dessa kriterier skulle kunna förklara varför utvecklingen i Egypten och andra upprorsländer är ett sådant prioriterat ämne. För det första rör det politik som inte är intressant bara för Mellanöstern utan hela världssamfundet eftersom många stora aktörer är inblandade. Exempelvis är USA:s stöd, påtryckningar och inflytande alltid aktuellt. Upprorsandan i Mellanöstern är, i likhet med Hvitfelts kriterier, något som har uppkommit under relativt kort tid och som har blivit ett ständigt tema på löpsedlarna. Att utvecklingen går att följa och att protesterna verkligen ger resultat och förändrar istället för att leda till stillestånd, ökar med största sannolikhet önskan bland tidningsläsare att få veta mer och verkligen följa händelseförloppet. Eftersom det även handlar om eventuella demokratiseringprocesser i ett område där många inte trott det var närstående möjligt, kan göra att vi ser det som sensationellt och överraskande i kombination med viktigt och relevant.
"Alla som varit i närheten av Stockholms innerstad vet att hyresrätten som idé inte funkar där".
Fredrik Reinfeldts uttalande angående den ekonomiska segregationen i Stockholm och det krympande antalet hyresrätter i city väckte starka reaktioner i veckan. Reinfeldt kände sig misstolkad, surnade till och läxade upp Dagens Nyheter på regeringens hemsida. Vilket även det ledde till starka reaktioner. Några dagar och en KU-anmälning mot statsministern senare, verkar konflikten vara halvt glömd och upptar inte längre några förstasidor.
Men vad är det som får tidningar och oss att reagera när sådant här händer?
För att återigen applicera Hvitfelts kriterier på en uppmärksammad nyhet berör även denna frågan politik. Till skillnad från Egypten och händelserna där, utspelade sig kontroversen på ett kort geografiskt och kulturellt avstånd, vilket även det är en av punkterna Hvitfelt nämner. Det gör att nyheten känns närmare och mer relevant för läsarna. När det dessutom berör en högt uppsatt person inom den svenska politiken, ja självaste statsministern, då blir det intressant. En elitperson, helt klart.
Bengt Johansson tar i sin studie "Vid nyhetsdesken" upp två saker som övervägs av redaktioner när det rör sig om nyhetsvärdering: Vad man tror publiken kan vara intresserad av och sånt publiken faktiskt bör veta. För en tidning är en av de mest grundläggande principerna yttrandefrihet. För en yrkesstolt journalist antagligen att använda sina källor rätt och hålla sig så nära sanningen som möjligt. När man då blir anklagad för att i en artikel ha citerat statsministern fel och dessutom blir uthängd på regeringens hemsida för det, kanske det inte i första hand handlar om att man tror att publiken är jätteintresserad utan snarare vill förklara läget och berätta för läsarna vad man tycker de bör veta om situationen. Ge sin syn på saken. Till på köpet blir säkert läsarna intresserade när Reinfeldt för en gångs skull gör utspel och attackerar media, vilket inte är allt för vanligt inom svensk politik.
